Vad är ett världsarv?

Ett världsarv är en miljö som anses vara helt unik i världen och därmed ha betydelse för hela mänskligheten.

För att skydda, bevara och informera om de mest värdefulla kultur- och naturmiljöerna antog Unesco 1972 en konvention om skydd för världens natur- och kulturarv; Världsarvskonventionen. Den har undertecknats av cirka 200 länder och är Unescos mest kända redskap för internationellt samarbete.

Alla länder som skrivit under konventionen kan nominera natur- och kulturmiljöer, inom det egna landet, till Unescos lista över världsarv. I nomineringen ska varje land motivera varför miljöerna bör utses till världsarv samt hur landet ska skydda och förvalta dem. Förslagen granskas av experter innan Unescos världsarvskommitté fattar beslut. Kommittén möts en gång per år för att utse världsarv och tar ställning i frågor som rör ländernas arbete med att skydda, bevara och informera om konventionen.

I dag finns 1223 världsarv i 168 olika länder. Av dem är 952 kulturarv, 231 naturarv och 39 mixade kultur/natur. Tyvärr är så många som 56 världsarv i fara.

För att kunna utses till världsarv ska de nominerade platserna ha ”universella värden” (Outstanding Universal Values). Det betyder att de ska ha så höga natur- eller kulturvärden att de angår alla - nu och i framtiden. Världsarven är vårt gemensamma arv som alla har ansvar för att bevara.

Genom världsarven får vi kunskap om jordens och mänsklighetens historia i sin mångfald. Vi kan - och bör - lära oss av varandra genom det vi har gemensamt.

Världsarvet Hälsingegårdar, med det officiella namnet Decorated Farmhouses of Hälsingland, har funnits sedan 2012 då världsarvskommitténs beslöt att uppta hälsingegårdarna på Unescos världsarvslista.

Unescos världsarvskommitté var helt eniga om att Hälsingegårdarna har ett enastående universellt värde. De fyller en lucka på världsarvslistan då bönders byggande tidigare varit underrepresenterat på världsarvslistan.