Frågor och svar

God hälsa handlar om hur bra vi mår, hur länge vi lever, vilka sjukdomar vi drabbas av, och vilka förutsättningar för god hälsa som finns i våra liv.

Jämlik hälsa handlar om hur välmåendet, livslängden, sjukdomarna och förutsättningarna för god hälsa varierar mellan grupper av gävleborgare.

Med förutsättningar för hälsa, menar vi det stora antal faktorer (allt från genetik till levnadsvanor och händelser i omvärlden) som påverkar hur vi mår. Ofta illustreras de i en solfjäder-illustration lik den här.

I grund och botten handlar jämlikhet om att människor ska betraktas som lika mycket värda och ges samma möjligheter och villkor i samhället, oavsett vilka de är eller var de bor. Förutsättningar för jämlikhet finns när alla människor, utifrån sina behov och förutsättningar, ges likvärdiga möjligheter i samhället.

I grund och botten handlar jämlikhet om att alla individer, oavsett grupptillhörighet, ska betraktas som lika mycket värda och ha samma förutsättningar, möjligheter och villkor i samhället. Jämlikhet berör med andra ord alla diskrimineringsgrunder; ålder, sexualitet, etnicitet, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, religion eller funktionsnedsättning

Jämställdhet handlar om jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innebär en jämn fördelning av inflytande, villkor och makt mellan könen.

Ett jämlikt samhälle innebär inte att alla är lika, men det innebär att alla ges likvärdiga möjligheter. Föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst eller var en person bor ska inte påverka förutsättningarna till ett bra liv. Hur någon ser ut, funktionsförmågan eller vilken sexualitet personen har ska inte heller spela någon roll.

Att skapa ökad jämlikhet innebär att anpassa verksamheter och insatser utifrån människors olika förutsättningar och behov, samt riva de hinder som finns inbyggda i våra olika strukturer, arbetssätt och bemötande. Vi måste göra olika för att åstadkomma jämlika möjligheter.

• Utifrån ett rättighetsperspektiv måste vi följa lagar (ex regeringsformen, kap 1 §2) och FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Det handlar enkelt uttryckt om att människor ska betraktas som lika mycket värda och ges samma möjligheter och villkor i samhället. Förutsättningar för jämlikhet finns när alla människor, utifrån sina behov och förutsättningar, ges likvärdiga möjligheter i samhället.
• Att motverka ojämlikheten och främja jämlikhet mellan människor är också en viktig framtidsfråga. Minskad ojämlikhet är exempelvis ett av de 17 målen inom den globala utvecklingsagendan Agenda 2030 som undertecknats av alla världens stats- och regeringschefer.
• En demokratiaspekt är att vikten av tillit människor emellan är avgörande för den sociala sammanhållningen i ett samhälle, vilket i sin tur är en förutsättning för en fungerande demokrati.
  
  
• Utifrån ett tillväxt- och utvecklingsperspektiv ger exempelvis en ökad jämlikhet på arbetsmarknaden ökad tillgång till arbetskraft som i sin tur bidrar till samhällets produktion, innovation, utveckling och tillväxt.
  
  
• En ökad jämlikhet gör att den potential som finns i befolkningen bättre tas tillvara, vilket är viktigt för att länet ska fortsätta utvecklas. Att ta tillvara potentialen innebär att människors möjligheter hänger mer ihop med egna färdigheter och kompetenser snarare än kön, etnicitet och/eller föräldrarnas bakgrund.
  
  
• Även platsaspekten är viktig utifrån ett jämlikhetsperspektiv, som att den grundläggande samhällsservicen är likvärdig var jag än bor i länet och att förutsättningarna för goda livsvillkor och ett gott liv är oberoende av plats.
• Ojämlikhet är självförstärkande. Det innebär att det behövs ett kontinuerligt arbete enbart för att hålla ojämlikheten i samhället konstant istället för ökande – och ytterligare ansträngningar om den ska minskas.

Vi vet att livsvillkoren ser olika ut för olika grupper. Exempelvis finns tydliga skillnader avseende hushållens ekonomi, olika gruppers utbildningsnivå och möjligheten till ett arbete (liksom faktorer rörande omfattning, lön och arbetets status). Delvis som en konsekvens av detta uppstår ojämlikheter i hälsa, delaktighet och tillgänglighet.

Synliga uttryck för de ojämlika livsvillkoren är exempelvis systematiska variationer i förekomst av olika sjukdomar, medellivslängd, levnadsvanor, boende, tillgänglighet, tillit och deltagande.

Grupper med goda livsvillkor har det gott på flera sätt; hög utbildningsnivå, goda och stabila inkomster, högre medellivslängd, bättre hälsa, bor i mer attraktiva områden och upplever en högre nivå av delaktighet och inflytande i samhället. Gruppen med mindre goda livsvillkor däremot har sämre ekonomiska förutsättningar, sämre hälsa, lever trängre i mindre attraktiva områden och upplever en lägre grad av delaktighet

Skillnaderna mellan grupper ökar på flera områden. Ett exempel är inkomstklyftorna som ökar stadigt. Skillnaderna i inkomst i länet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst är större idag än för både tio och 20 år sedan

Gävleborg har en högre andel av befolkningen som en låg utbildning, som står utanför arbetsmarknaden, som har små ekonomiska marginaler och har en svag hälsa, alternativt riskerar hälsoproblem i framtiden, i jämförelse med riket som helhet.

Det finns tendenser till att dessa olika svårigheter koncentreras allt mer: det är med andra ord i ökande utsträckning samma grupper som har en låg inkomst som också har en låg utbildning, står utanför arbetsmarknaden, har en sämre hälsa, en låg grad av tillit och samhällsdeltagande och som bor i resurssvaga områden. Det är också samma grupper som år efter år har sämre förutsättningar än andra

Ingen enskild aktör kan ensam skapa ett jämlikt Gävleborg, det kan vi bara göra tillsammans, olika aktörer i länet, offentliga verksamheter såväl som privata och ideella.

Aktörer i Gävleborg har ett stort handlingsutrymme att skapa mer jämlika förutsättningar och möjligheter för alla som lever och verkar i Gävleborg. Det som krävs är ett tålmodigt och långsiktigt förbättringsarbete hos varje aktör för att göra det befintliga uppdraget bättre och för alla.

En central kugge för att nå mer jämlika möjligheter i Gävleborg är att varje aktör tar ett tydligt och aktivt ägarskap för mer jämlika möjligheter. Med det menas att alla aktörer integrerar ett jämlikhetsperspektiv i det som styr verksamheten och gör sin analys av sitt ansvar, sitt bidrag, och sina möjliga lösningar i form av förändrade arbetssätt, prioriteringar och resursfördelning - för mer jämlika möjligheter i Gävleborg

För att som aktör kunna identifiera möjliga vägar till ökad jämlikhet och inkludering utifrån verksamhetens specifika uppdrag behövs kunskap. Dels om vilka grupper verksamheten når och inte, dels om vilka effekter verksamheten har för olika grupper. Därför är en annan central kugge analys. När analysen görs återkommande och med ett jämlikhetsperspektiv (dvs när vi analyserar utifrån diskrimineringsgrunder, socioekonomisk position och geografisk plats) får vi kunskap om vad som behöver förändras för att öka möjligheterna för fler. I både analysen och i val av åtgärder för att bidra till ökad jämlikhet, kan framgångsfaktorerna som utredningen identifierat vara vägledande.

Framgångsfaktorer aktörer kan använda i analyser som genomförs och vid justering av arbetssätt, prioriteringar och resursfördelning, för att bidra till ökad jämlikhet:

• Investera idag för framtida avkastning. Satsa tidigt och långsiktigt.
• Satsa olika för att åstadkomma lika genom behovsstyrd resursfördelning.
• Riv hinder genom att identifiera och åtgärda utestängande strukturer.
• Prioritera tvärsektoriell och tvärprofessionell samverkan utifrån gemensamt definierade utmaningar .
• Anta ett normkritiskt arbetssätt i verksamheten som ett verktyg för att följa diskrimineringslagen.
• Anpassa information och bemötande utifrån individ och målgrupp.

Jämlikhetsträdet illustrerar både Jämlikhetsutredningens upplägg, dess komplexitet och hur de olika områdena samspelar och varför ojämlikhet uppstår.

I detta träd så har vi orsaker till ojämlikhet i rötterna och vi har effekter av ojämlikhet i grenar och löv. I stammen finns kärnan när vi talar om ojämlika möjligheter: de grundläggande socioekonomiska livsvillkoren – utbildning, arbete och ekonomi lägger grunden för människors möjligheter även inom andra områden. Skillnader inom till exempel boendemiljöer, socialt deltagande eller hälsa är i stor utsträckning speglingar av skillnader i socioekonomiska livsvillkor. De grupper som har bättre socioekonomiska livsvillkor bor i miljöer som ses som mer attraktiva, har ett högre samhällsdeltagande och en bättre hälsa jämfört med grupper med sämre socioekonomiska livsvillkor.

De grundläggande socioekonomiska livsvillkoren påverkar också människors möjlighet till beslut och handlingar. Mer resurser ger större handlingsutrymme. Grupper som har tillgång till mer resurser – både ekonomiska och andra typer av resurser – har möjlighet att omvandla dessa till ytterligare andra resurser.

Kortfattad beskrivning av Jämlikhetsträdet:

Stammen och dess grenar:
I trädets stam finns områdena utbildning och arbete och ekonomi. Dessa områden utgör de grundläggande socioekonomiska livsvillkoren, som i sin tur påverkar utfallen inom de områden som finns i trädets grenar; hälsa, tillgänglighet & boendemiljö samt delaktighet.

I stammen finns också människorna inristade. Att människor är inristade i barken på trädet är för att symbolisera att utredningen handlar om människor, som på gruppnivå har olika förutsättningar och ges olika möjligheter genom våra strukturer och vårt samspel.

Lövverket:
Längst ut i trädets lövverk finns exempel på uttryck av ojämlikhet, skillnader som syns i statistiken eller som människor upplever i sin vardag. Dessa variabler varierar systematiskt mellan olika grupper.

Rötterna:
I trädets rötter finns förklaringar till att ojämlikhet uppstår och upprätthålls. Förklaringarna är uppdelade i två områden: strukturella faktorer och samspel mellan människor. Med strukturella faktorer menas övergripande samhällssystem, prioriteringar, lagar och regelverk. På lokal och regional nivå kan det exempelvis handla om hur vi som aktörer i samhället valt att organisera vårt arbete och vår service i rutiner, regler, processer, styrning, resursfördelning, lokalisering och hur vi samverkar med varandra.

Samspel handlar om hur människor beter sig mot och bemöter varandra, oavsett om det sker i en yrkesroll, som företrädare för något eller som privatperson. Sociala normer och maktordningar påverkar även strukturella faktorer, såsom hur verksamheter bedrivs och vilka som prioriteras och, medvetet eller omedvetet, innebära att utestängande strukturer finns inbyggda i verksamheter och system.

Komplexiteten förstärks av att de variabler som visualiseras i bilden befästs och förstärks i ett kontinuerligt samspel och växelverkan, vilket pilarna runt trädet symboliserar. Därtill kan vi lägga på ett livscykelperspektiv – uppväxtvillkor – som visar att alla variabler påverkar en individ under dess uppväxt och livstid i den kontext hen befinner sig.

Vård ska ges med respekt för alla människors lika värde. Den som har det största behovet ska ges företräde. Detta gäller oavsett: kön, ålder, etnicitet, bostadsort, kompetenser, eller andra egenskaper och förutsättningar. När vi talar om ojämlik vård menar vi omotiverade skillnader i tillgänglighet, bemötande, vård och behandling som exempel.

Enkelt uttryckt är omotiverade skillnader sådana skillnader som inte kan förklaras av en persons egna preferenser eller av behovsmässiga eller (i vården) medicinska avvägningar. 

Jämlikhet innebär att alla människor, utifrån sina behov och förutsättningar, ska ges likvärdiga möjligheter, oavsett vilka de är eller var de bor.

För att skapa likvärdiga möjligheter för fler är det viktigt att uppmärksamma människors olika förutsättningar och behov och utifrån det anpassa det vi erbjuder och det vi begär av dem så att möjligheterna öppnar sig för fler. Det betyder att vi inte kan göra lika för alla, utan att vi behöver göra olika utifrån olika behov, eller att vi behöver förändra våra strukturer så de passar fler.

När vi pratar om jämlikhet pratar vi om skillnader mellan grupper. Det handlar inte om skillnader mellan individer, utan om systematiska skillnader mellan grupper där olika människor ges olika möjligheter utifrån vilka de är, och vilka strukturer vi har byggt upp.

Alla människor består i sig av en mångfald, och har en mångfald olika delar av sin identitet: vi har alla en ålder, en könsidentitet, en sexualitet, vi är födda på olika platser, bor på olika platser, har olika funktionsförmågor, olika arbeten, olika utbildningar, osv. Alla dessa delar av identiteten påverkar människors förutsättningar och möjligheter på olika sätt, vissa positivt och andra negativt.

Samspelet mellan människor är viktigt. Den som upplever sig illa bemött i vården kanske undviker nästa vårdbesök.

Att bryta mot normen kan vara svårt. Normbrytare utsätts ofta för fördomar, ett sämre bemötande och diskriminering. Att följa/vara inom normen är inte någonting fel, de flesta tillhör normen i något sammanhang. Däremot är det svårare för personer inom normen att förstå, eller kanske till och med att märka, vilket bemötande, vilka utmaningar och begränsningar som de som inte följer normen möter.

Normer varierar i tid och rum, och är ibland väldigt lokala. Det som anses vara rätt eller normalt på en plats eller i en miljö behöver inte vara rätt på en annan plats. Det viktiga är att vi är uppmärksamma på vilka normer vi utgår ifrån i olika situationer och ifrågasätta dem genom att reflektera över om det finns några hinder som vi som följer normen inte upptäcker automatiskt.

Bilden visar de olika diskrimineringsgrunderna och vilken norm som, på samhällsnivå, är den dominerande. Att inte tillhöra den dominerande normen kan vara begränsande.