Hudbiopsier-tips samt info från patologen

Lokalt handlingsprogram för hudbiopsier - Gävleborg

Tips för val av hudbiopsiområdet

Fläckvis hudutslag:
- Provbit mitt i fläcken.

Annulära (ringformade) utslag:
- Placera kantvallen mitt i hudbiten

Blåsdermatoser:
- En färsk liten blåsa. Får ej delas

Atrofisk eller sklerotisk förändring:
- Provbit mitt i området.

Nedre extremiteten:
- Om möjligt provtagning över knänivå

Sår:
- Från kanten av såret (t.ex om man misstänker vaskulit). Epidermis med i 
biten. Om man misstänker cancer i såret, tar man provet från den misstänkta tumören. Ej enbart nekrotiskt vävnad.

Pannikulit eller andra djupa förändringar:
- Ta en djup biopsi, rikligt med subcutan fettvävnad ska finnas.
 
Allmänt:
- Ej sönderrivna inflammerade förändringar eller enbart nekrotiskt vävnad som ej kan leda till diagnos
- Tänk även på kosmetiska synpunkter.
- I vissa fall kan det vara av nytta att ta flera provbitar t.ex av förändringar i olika utvecklingsfas.
- Knapp och för försiktig provtagning leder bara till tidsspillo, krångel och två ärr.
- Om man har funderingar kan man gärna ringa till sin patolog före provtagning och be om råd t.ex angående provtagning vid speciella fall och frågeställningar.

Synpunkter från patologens synvinkel

Hudbiopsier används som hjälpmedel i dermatologisk diagnostik. Bortopererade hudtumörer inkluderande pigmentnevi skall alltid skickas för diagnostisk histologisk undersökning oberoende om de kliniskt bedöms benigna eller maligna. Undersökning enbart vid inspektion är inte säkert och kan ej eftergranskas utan histologisk dokumentation. Primär radikal operation är alltid att rekommendera om den kan utföras kosmetiskt acceptabelt. Stansbiopsi eller incisionsbiopsi är kontraindicerade i pigmenterade tumörer som alltid skall avlägsnas radikalt primärt eller alternativt skall patienten skickas till specialistbedömning.

Vissa akuta och kroniska inflammatoriska hudsjukdomar har typiska histologiska förändringar som kan leda till specifik histologisk diagnos, t ex lichen ruber planus och psoriasis. Olika eksem har liknande histologisk bild och patologen kan ej skilja olika typer av eksem från varandra. Det finns mängder av hudsjukdomar som inte har specifika histologiska förändringar. Även då kan man ofta histologiskt utesluta andra differential-diagnostiska  alternativ och leda klinikern till rätt spår förutsättande att patologen har fått adekvat anamnestisk information. Nära samarbete mellan klinikern och dermato-patologen är nödvändig, särskilt när det blir fråga om mera avancerad differential-diagnostik och förutsätter då oftast specialistvård.

Remissen till patologen skall innehålla:

1. Exakt patientidentifikation som måste stämma med skickade provburkar som också skall identifieras.

2. Exakt fakta av datum, remitterande enhet och läkaren.

3. Ålder, lokalisation och beskrivning av patientens alla adekvata hudförändringar samt antalet, åldern, lokalisation och beskrivning av varje biopserad förändring i sig. I regel räcker det med en remiss per patient även om det finns flera provbitar. Det är bäst att ta en egen provburk för varje bit och identifiera burkarna på ett sätt som stämmer med remissuppgifterna så att provbitarna går att skiljas från varandra säkert.

4. Information om patientens andra sjukdomar och terapier bifogas.

5. Information om möjliga tidigare biopsier på andra sjukhus bifogas.

Hudbiopsin tas av en färsk, fullt utvecklad hudförändring. Man kan ta biten med en kniv eller med en stans. Stansen skall vara i regel minst 4 mm i diameter, pga kosmetiska skäl kan man överväga 3 mm:s stans. Incisionsbiopsin skall vara tillräcklig stor, i regel 0,5x 1,0 cm. Provbiten skall alltid nå ända till den subcutana fettvävnaden. Man får ej trycka biten med pincett. Om man använder pincett får man ta försiktigt grepp bara på den ena yttersta ändan men undvika epidermis. Biten kan sättas med fettsidan nedåt på en bit sugande papper och fixeras omedelbart i 4% buffrat formalin i rumstemperatur.