Parodontit - diagnos och klassificering

En bakteriellt orsakad inflammation som leder till en progressiv förlust av tändernas stödjevävnader.

Diagnostik

Det viktigaste måttet att påvisa sjukdom i parodontala vävnader är blödning.

Socialstyrelsens reviderar de nationella riktlinjerna för vuxentandvård. Revideringen beräknas vara klar i början av 2021.

Tanddiagnoser

Ref. Clinical Periodontology and Implant Dentistry, Sixth edition, 2015, Niklaus Lang & Jan Lindhe

  • Gingivit blödning vid sondering, ingen benförlust, fickdjup 3 mm eller mindre.Parodontitis superficialis: fickdjup 5mm eller mindre, horisontell och/eller angulär benförlust mer än 2mm och blödning/pus vid sondering.
  • Parodontitis profundus fickdjup 6mm eller mer, horisontell och/eller angulär benförlust mer än 2mm och blödning/pus vid sondering.
  • Parodontitis interradikularis furkationsinvolvering
    • horisontellt fickdjup 3mm eller mindre: superficial furkation
    • horisontellt fickdjup mer än 3mm: djup furkation

Klassificering

Indelning i sjukdomsstadier och prognosgradering.

Parodontal tanddiagnos 

Blödning vid sondering (BVS) är det viktigaste kliniska måttet att påvisa sjukdom i parodontala vävnader. Parodontal tanddiagnos ligger till grund för klassificeringen. Patienten kan klassificeras vid en approximal parodontal benförlust vid minst två, ej närstående tänder, 8:or exkluderas. Benförlusten bedöms vara resultatet av inflammatoriskt orsakad marginal benförlust. Patienten klassificeras efter den tand som har den mest omfattande parodontala benförlusten.

Sjukdomsutbredning

Sjukdomsstadier I-IV beskriver den parodontala sjukdomens svårighetsgrad och komplexitet. Sjukdomsutbredningen för aktuellt stadie beskrivs som lokal om den omfattar < 30% av tänderna, alternativt generell eller molar/incisivmönster. Prognosgradering bedöms först utifrån kriterier, antigen genom direkt eller indirekt bedömning, och justeras efter modifierande faktorer. Benförlust/ålder score innebär bestämning av benförlust vid den mest drabbade tanden i förhållande till patientens ålder, dvs benförlust i % av rotlängden dividerat med ålder.

Klassificering av parodontitpatienter - pdf - öppnas i nytt fönster

Vårdprogram

  1. Terapiplanering
  2. Information om status och terapiplan, tobak, hygien
  3. Instruktion och munhygienträning
  4. Extraktion av icke behandlingsbara tänder
  5. Rotbehandling och kariessanering
  6. Ev temporära ersättningar
  7. Icke kirurgisk behandling (depuration, munhygien)
  8. Utvärdering av egenvård och läkning 6-8 veckor efter depurationsbehandling, ställningstagande till behov av kompletterande parodontalbehandling som redepuration, parodontal kirurgi/regenerativ kirurgi och utförande av protetisk behandling.
  9. Stödbehandling var 3:e månad första året efter aktiv behandling, därefter individuella intervaller, vanligtvis var 6:e månad för parodontitpatienten.
  10. Vid terapisvikt remittera till specialist

Observera, konsultera specialist vid snabb progression, vertikal benförlust och vid misstanke om marginal benförlust på barn och ungdom.

Se sidan Vårdprogram