Mammografin 50 år – Gävle sjukhus var först i världen

”Om detta vet jag besked, ty jag var med, och vid dess uppfostran och uppväxt likaså”.

Så skriver läkaren Bengt Lundgren om de historiska och världsunika händelser som började på Gävle lasarett våren 1969. Det arbete som startade då skulle komma att revolutionera den förebyggande bröstcancervården och rädda livet på ett oräkneligt antal människor. 

Ett jobb för äldste underläkaren

Den första januari 1966 kom Bengt Lundgren som nybliven med. lic. till Gävle lasaretts röntgenavdelning för att tillträda tjänsten som avdelningens ende underläkare, vilket innebar många, långa arbetstimmar. I samband med att Lundgrens treårsförordnande närmade sig sitt slut hade Landstinget Gävleborg efter en fråga från Socialstyrelsen erbjudit sig att genomföra så kallad allmän hälsokontroll innefattande blodkemi, urinprover, EKG, lungröntgen med mera. Gruppen som skulle undersökas var män och kvinnor över 35 år i Heliga Trefaldighets församling i Gävle. När sammanställningen var klar visade det sig att sammanlagt cirka 25 000 personer skulle ingå i satsningen. I samband med det föreslog Karolinska institutets röntgenavdelning att man även borde testa bröstcancerscreening med värmekamera. Sagt och gjort, det beslutades att cirka 10 000 kvinnor skulle undersökas och en dag i juni 1969 sa Lundgrens chef ”du är äldste underläkare, det här får du ta!”

”Egendomliga blurrbilder”

För Bengt Lundgren blev detta startskottet för en lång och framgångsrik karriär inom området mammografi. Tack vare Lundgrens egen berättelse som finns i regionarkivet, kan vi läsa om hans känslor och tankar inför det nya uppdraget:

”Vad var mammografi? Jag påminde mig ha sett ett par egendomliga blurrbilder vid ett regionmöte i Mora. Där tog kunskapen slut. Jag kunde luska ut att det pågick kliniska försök på Sahlgrenska så jag anmälde ett besök under september för mig och undersköterskan Marianne Jönis. Ingen sjuksköterska fanns som ville ta i något sådant med tång – ett fenomen som kvarstod länge (och till viss del kvarstår). Där fann jag Nils Bjurstam på Röntgen 2. Denne arme man hade med en mammografiapparat förvisats till en fönster- och luftfri skrubb för att däri själv utföra ett 15-tal undersökningar per dag (hans chef menade att detta var en alldeles för svår undersökning för röntgensjuksköterskor), och att sent om aftonen efter rutinarbetets slut mödosamt med starklampa granska dagens skörd av absolut svarta bilder. Dagens sanning var då, att utan sådan svärtning syntes inte de mikroförkalkningar som utgjorde tecknet på bröstcancer. En annan sanning var att underläkare vid universitetssjukhus skulle lida för att komma fram i karriären. Där fick jag sålunda lära mig ett och annat, varav det mesta i efterhand visade sig vara fel.”

Knepet med snedbilden

Väl hemma i Gävle beställdes en så kallad CGR-apparat med kompressionsanordning och i december 1969 genomförde man de första undersökningarna. Apparaterna hade upp till tio sekunders exponeringstid vilket medförde höga stråldoser samt stor risk för rörelseoskärpa. Lundgren kunde snart konstatera att värmekameran var en flopp, mycket på grund av den enorma överdiagnostiken då nästan 30 procent av alla undersökta kvinnor betraktades som misstänkta. 1972 utvärderades mammografin och trots överdiagnostiseringen visade det sig att metoden var klart lovande. Lundgren hade kommit fram till att de svarta bilderna gjorde att små mjukdelstumörer exponerades bort och att man behövde minska doserna och använda ljusskåp. Han studerade noga hur bröstens körtelvävnad var uppbyggd och förstod att de vanliga kranio-kaudala och latero-mediala ”frontalbilderna” inte var att föredra utan att en typ av snedbild fungerade bäst.

Bild ur Bengt Lundgrens artikel ”Mammografins födelse”, sammanställd 1998.

Slitsamma dagar

Lundgrens noggranna studier visade att mammografin var lovande men att tekniken och metoderna behövde justeras, inte minst för vårdpersonalen skull. Av Lundgrens  egen berättelse framgår hur omständlig och slitsam en arbetsdag kunde vara för honom och hans enda, högt värderade kollega undersköterskan Marianne Jönis:

”Mammografin, som den då måste utföras, var omöjlig i screening. Tre bilder, bökig inställning, hög dos; inte bara på grund av apparaten. Tillgängligt bildmedium var industrifilm, krävande hög dos i sig. Förstärkningsskärmar fanns inte. Raster fanns inte. Lång undersökningskapacitet: 15-20 kvinnor per slitsam dag för Marianne Jönis, ständigt trogen medhjälpare.”

För att effektivisera undersökningarna och reducera strålningsdosen ville Lundgren installera en ny typ av lättarbetad apparat med högre kapacitet. Hans arbete började väcka nationellt intresse och Socialstyrelsen rekommenderade att Lundgren skulle få prova sin screeningidé. Och så blev det. I Sandviken fanns lagom många kvinnor över 35 år, och den 6 april 1974 gick starten på sjukhuset där. 

”Allt fungerade!”

Det gick helt enligt planerna. Eller som Lundgren själv beskrev det: ”Allt fungerade!” Undersökningarna genomfördes i ett rasande tempo och 88 procent av de kallade kvinnorna lät undersöka sig. När man var klar hade man hittat sensationellt många tidigare okända cancerfall, en del stora men också många små. 

Framgångarna gjorde att arbetet fick fortsätta. Man köpte en byggbarack, en ”bygglabbe”, och satte den i drift i Hälsingland. Vid det laget hade man fått möjlighet att rekrytera röntgenassistenter, så en faktisk vårdverksamhet började också byggas upp runt undersökningarna.

Fina resultat i studier

Nu började andra landsting visa intresse för att delta i olika studier. Falun och Östergötland ingick i WE-studien, som startade 1977. Den leddes av Laszlo Tabar, en ungersk kollega som Lundgren bjudit till Sverige och introudcerat för den nya tekniken och det svenska samhället. Tabar blev senare röntgenöverläkare på Falun lasarett. Studier om mammografin genomfördes även i Skåne, den så kallade Malmöstudien. År 1985 visade WE-studien att undersökningarna genom mammografi hade lett till att dödligheten i bröstcancer minskat med hela 30 procent. Det häpnadsväckande resultatet ledde till att samtliga landsting började införa mammografiscreening med Bengt Lundgrens snedbild som grund.

Ryktet om framgångarna spreds också utomlands, bland annat i Storbritannien där Lundgrens metod snart infördes som en obligatorisk kurs för alla som skulle vara verksamma inom mammografi.

Med Lundgrens egna ord

Utöver Bengt Lundgrens egen berättelse förvaras i regionarkivet också beslut och patientjournaler, som visar hur man tidigare ofta upptäckte bröstcancer så sent att kvinnans liv inte gick att rädda. Idag förvaltar Region Gävleborg fortfarande arvet efter Bengt Lundgren då alla kvinnor mellan 40 och 74 års ålder erbjuds att regelbundet genomgå hälsokontroll med mammografi.

Regionarkivet har tidigare berättat om Bengt Lundgrens historiska insats och då fått respons från Lundgrens anhöriga. De sammanfattar Lundgrens liv och gärning så här:
”Bengt gick bort i april 2003. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket det värmer och hur glad jag blev av att läsa att hans livsverk fortfarande lever kvar. Han jobbade oförtrutet och utan egen vinning så han ler nog i sin himmel nu.”

Bengt Lundgren. Fotograf: Sven Östberg.

Känner du till något mer om bilderna? Har du något du själv vill berätta om Lundgren eller mammografins utveckling? Skriv i så fall gärna till regionarkivet och berätta mer.

regionarkivet@regiongavleborg.se
 
Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle