Så kördes patienterna till Gävles första lasarett

Det var förmodligen i samband med byggnationen av Gävles nya lasarett vid Karlsborg år 1887 som man bestämde sig för att införa det som senare skulle utvecklas till det vi idag kallar ”ambulans”.

Sjukvagn på järnhjul

Det första riktiga sjuktransportmedlet i Gävle kom till då man såg ett behov av att kunna transportera patienter mellan tågstationen och det nyinrättade lasarettet vid Karlsborg. Det var en lång väg och för att transportera patienterna byggdes en sjukvagn på järnhjul som i princip var konstruerad som en skottkärra. Inte nog med att patienterna med brutna ben och brustna blindtarmar i och med detta skulle slippa gå till lasarettet, man slog dessutom på så stort att man utrustade vagnen med ett slags sufflett som skyddade patienterna från väder och vind.

Ett skydd för allmänheten

Det är dock inte alldeles säkert att det var för patienternas skull som man från början täckte vagnen. Enligt uppgift användes den nämligen från början som ett transportmedel för kolerapatienter. Kolerapatienternas sjukdomsförlopp var inte en vacker syn så i och med det täckande skyddet slapp allmänheten se den sjukdomsdrabbade. 

Undanstuvad här och där

Den gamla sjukvagnen blev snabbt omodern när motordrivna fordon kom i början av 1900-talet. Efter att sjukvagnen tagits ur bruk förvarades den i många år på dårstugans vind och därefter i maskincentralens kolbox. Trots ovarsam hantering överlevde den alla mer eller mindre lämpliga förvaringsutrymmen och på 1970-talet visades den upp i det då nyinrättade sjukhusmuseet.

Idag är sjukhusmuseet borta sedan länge och sjukvagnen som har kallats ”Gävles första ambulans” står undanstuvad och (nästan) bortglömd i ett undanskymt förråd någonstans på Gävle sjukhusområde.

Motorfordon ersatte sjukvagnen

När den gamla sjukvagnen hade spelat ut sin roll och hamnade på dårstugans vind beslutade Gävleborgs läns landsting att det var dags att införskaffa motordrivna ambulanser. Den nionde september år 1925, bara några år efter att Sverige fått sin första motordrivna ambulans, uppdrog Gävleborgs läns landsting åt förvaltningsutskottet att verkställa en utredning angående kostnader samt sjukvårdsinrättningarnas behov av sjuktransportbilar.

Krav på signalapparat

Då var det fortfarande vanligt med sjukvagnar som drogs med häst och det fanns ingen standard för hur motordrivna ambulansfordon skulle utrustas. Det som fanns var Kungl. Majts. förordning från år 1923 som meddelade att utryckningsfordon "skall som signalapparat använda antingen kraftig ljudande ringklocka eller visselpipa eller siren med genomträngande gäll ton". Den 5 september år 1928 beslutade landstinget att 1500 kronor skulle användas för inköp av bårar till länets sjuktransportbilar och därmed började fordonen anpassas efter patienternas behov.

Taxibolag skötte transporter

Ambulansverksamheten vid den här tiden var annars helt och hållet en transportverksamhet som enbart handlade om att frakta sjuka till lasaretten. Transporterna kunde skötas av enskilda så kallade ”droskbilsägare” eller taxibolag och det skulle dröja många decennier innan landstinget tog över ambulansverksamheten och bemannade ambulanserna med välutbildad vårdpersonal.

Ett fotografi som förvaras i regionarkivet föreställer en ambulans från någon gång på 1920-talet. Helt i linje med tidens ordning var ambulansföraren propert klädd i hatt och kostym. I lastutrymmet där patienten skulle ligga var det så ont om plats att patientens ben fick stickas in i en låda bredvid föraren. Ambulansen var enbart ett transportmedel och inte alls de ”sjukhus på hjul” som ambulanserna är idag. En gammal anteckning på baksidan av fotografiet gör gällande att fotografiet är taget på Bjälkgatan i Hudiksvall men det är oklart om så verkligen är fallet.  

Känner du till något mer om bilden? Känns platsen igen som Bjälkgatan i Hudiksvall? Skriv i så fall gärna till regionarkivet och berätta mer.

regionarkivet@regiongavleborg.se 

Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle