En tillbakablick: Ljusne sjukhus och familjerna Kempe, Hallwyl och Eckermann
Om du någon gång har botaniserat bland Stockholms utbud av museer är chansen stor att du kommit i kontakt med det unikt ståtliga Hallwylska palatset och museet, tidigare bostad åt greveparet Walther och Wilhelmina von Hallwyl. Museet innehåller idag grevinnans stora samlingar av konst och antikviteter men det inte alla känner till är att historien om familjen, palatset och förmögenheten börjar i de ärvda industrierna i den lilla bruksorten Ljusne här i Gävleborgs län.
År 1862 utfärdades de så kallade kommunalförordningarna som lade grunden för dagens kommuner och regioner. Innan kommunalförordningarna hanterades det lokala självstyret inom städer, socknar, härader och byalag. Socknar, som var den minsta administrativa enheten inom kyrkan, hade uppdrag och arbetsuppgifter som vi idag förknippar med staten, kommuner och regioner snarare än religionsutövning.
Verksamhetsområden som fattigvård och undervisning hanterades av socknarna samtidigt som det inte var ovanligt att privat finanseriade verksamheter inom hälso- och sjukvård drevs av företagare såsom brukspatroner som såg ett värde i att erbjuda hälso- och sjukvård som en förmån till sina verksamheters arbetare. Kommunalförordningarna 1862, som syftade till att få till stånd ett statligt initierat och organiserat samhällsbygge med fungerande verksamheter inom skola, vård och omsorg i hela landet, skulle på sikt ändra på detta.
Det skulle dock dröja innan gränserna mellan den de enskilda och kommunala verksamheterna blev tydliga. Så var också fallet i Ljusne i södra Hälsingland där samhället växte upp kring de intilliggande industrierna och vård och omsorg i stor utsträckning knöts till bruksägarna.
Sjukvården i brukssamhället
Ljusne, med sitt geografiskt gynnsamma läge precis vid älven Ljusnans utlopp, är en utpräglad bruks- och industriort som sedan 1600-talet och framåt haft framstående verksamheter inom järn- och träindustri. I slutet av 1800-talet växte Ljusnes industrier i både antal och omfång och antalet arbetare i behov av sjukvård blev allt större. Brukspatronen och grosshandlaren Wilhelm Kempe var vid denna tid ortens ”starke man” i egenskap av ägare av Ljusne-Woxna AB.
År 1876, på begäran av Kempe, medgav Kunglig Majestät i ett brev den 29 juli att den private läkare som anställts vid Ljusne såg fick räkna tjänsteår som extra provinsialläkare inom ett tjänstedistrikt som omfattade Ljusne och Ala sågverk, byarna Norr- och Sörljusne samt Maråkers bruk. År 1882 tillsattes läkarbefattningen för första gången med ordinarie innehavare som blev doktor Milenius. Milenius tillsattes och avlönades av ägaren till Ljusne sågverk efter att Medicinalstyrelsen prövat och godkänt förslaget.
Grevinnorna och sjukvården
1883 avled Kempe och efterträddes av sin svärson greve Walther von Hallwyl, gift med Kempes dotter Wilhelmina. Medan Walther axlade ansvaret för bolaget engagerade sig Wilhelmina i samhällsfrågor. På grevinnans initiativ byggdes Ljusne sjukstuga år 1884 och såväl ledning som ekonomi sköttes av Wilhelmina. Sjukstugan förlades i en gammal arbetarbostad och en utbildad sjuksköterska anställdes. Sjukstugan rymde sex patienter och sjukstugan hanterade enbart medicinska fall, kliniska skickades till det närliggande lasarettet i Söderhamn.
År 1885 kompletterades sjukstugan med en särskild privat epidemisjukstuga för ett tiotal patienter. 1908 överlämnades chefskapet över familjeföretaget till dottern och svärsonen greveparet von Eckermann. I och med det tog en ny grevinna plats i Ljusnes sjukvårdshistoria då Ljusne tuberkulospaviljong grundades av grevinnan Ebba von Eckermann. Hon var också initiativtagare till att starta en husmorsskola för flickor i Ljusne och så småningom skulle grevinnan von Eckermann göra sig känd som kvinnosakskvinna, bland annat i rollen som vice ordförande i Fredrika Bremerförbundet.
Det nya sjukhuset
Grevinnan von Eckermanns sjukvårdsengagemang kan till viss del ha berott på att två av hennes barn avled i difteri samt TBC. Kanske var det också på grund av detta som grevinnan von Eckermanns äldste son Harry ärvde sin mors och mormors engagemang för ett förbättrande av sjukvården i Ljusne och blev en drivande kraft i inrättandet av det nya, större Ljusne sjukhus som invigdes i april 1924, för precis 100 år sedan. Vid det laget hade Gävleborgs läns landsting etablerat sig som en enande kraft i samhällsbygget och då industrierna inte mäktade med att driva det nya sjukhuset på egen hand sökte man stöd hos landstinget som gick med på att bidra med betydande medel. Kopplingarna och den inte helt tydliga ansvarsfördelningen mellan bolaget, bolagsägarna, landstinget och enskilda läkare förblev under hela Ljusne sjukhus verksamhetstid.
Idag är Ljusne sjukhus avvecklat sedan länge och sjukhusbyggnaden revs när en ny järnvägssträcka skulle dras genom Ljusne någon gång på 1980- eller 1990-talet. Patientjournalerna från Ljusne sjukhus finns idag bevarade i regionarkivet men då stora delar av sjukhusets administrativa och ekonomiska verksamhet var starkt knuten till bolaget och familjerna, Kempe, Hallwyl och Eckermann förvaras dessa arkivhandlingar på näringslivsarkivet Arkivcentrum i Dalarna.
Fotografiet föreställer det Ljusne sjukhus som invigdes 1924. Bilden är den enda bild på Ljusne sjukhus som finns bevarad i Regionarkivet idag. Känner du till något mer om bilden eller om Ljusne sjukhus? Skriv i så fall gärna till Regionarkivet och berätta mer.
regionarkivet@regiongavleborg.se
Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle